Han odlar viltfoder på mossen

Publicerad 16 augusti 2011
 
Varför inte förvandla improduktiva högmossar till vitala viltåkrar? Skogsägaren Kjell Skoog testar nu sin idé att tillföra aska. Resultatet tycks, efter blott två år, lovande.
 
     
 

– När granplanteringarna inom stormområdena kommer upp om fyra, fem år – vad ska älgarna då äta?

Kjell Skoog, jägare, viltvårdare och skogsägare söder om Ljungby, ruvar själv på ett möjligt delsvar: det högmossarna kan bjuda på. Han fick en idé om att börja nyttja impedimenten aktivt genom att tillföra aska.

Försommaren 2009 lät han entreprenören Pedersen i Markaryd behandla delar av Stjärte mosse, 24 hektar stor, med aska. Givan var runt 6 ton per hektar, dubbelt mot det rekommenderade för skogsmark.

Redan nu märks effekten. Den basiska askan med bristämnena fosfor och kalium har fått i gång det kväve och den möjliga livskraft som mossflaket ruvat på. Skillnaden är dramatisk. Det är fullt med uppslag av tall och vide där askspridaren har gått fram.

– Se vilka barr! Du ser en helt annan kraft i tallarna, säger Kjell Skoog.

Gränsen mot de orörda och okörda områdena är knivskarp. De små martallarna är matt blekgröna på ena sidan och friskt ljusgröna på den andra.

– Här kan jag skapa tall- och videfoder åt älgarna. Nu ska jag gå vidare och hugga ut i tallbeståndet för att få upp blåbärsriset till rådjuren, säger Kjell Skoog och pekar.

Enligt honom har metoden bara fördelar. Askan i sig är naturlig och ofarlig. Själva ”ingreppet” är litet. Det handlar om att ge tallriset och floran en kick, inte att börja producera skog.

– Det är livsviktigt att vi behåller högmossarna och att inte bryta torv överallt.

Han har bestämt sig för att gå vidare och sprida aska på fler mossmarker.

 
Källa: Tidningen Skogsland