Pannorna i värmeverken är utformade utifrån olika tekniker.
De är antingen förbrännings- eller förgasningsanläggningar.
Vid förbränning är lufttillförseln så stor att fullständig
förbränning sker direkt i pannan.
Den enklaste
förbränningspannan som mest påminner om en vedpanna i en
vanlig villa, är rosterpannan. En roster är ett galler där
förbränningen av bränslet sker. Den enklaste formen av
roster är plan och fast och förekommer främst i mindre
panncentraler. Sned roster eller trapproster är ett lutande
eller trappstegsformat galler där bränslet förbränns medan
det glider ner utefter rostern.
En variant,
Wanderrosten, består av en matta av länkar som för in
bränslet i pannan. I rosterpannan är
förbränningstemperaturen 1 000 - 1 150º C.
I en del anläggningar används pulverbrännare. En pulvereldad
panna liknar en oljepanna med brännare. Istället för olja
sprutas ett fint trä, torv eller kolpulver in. Här är
förbränningstemperaturen c:a 1 200º C.
En annan vanlig panntyp på
stora anläggningar är cirkulerande fluidiserande
bädd (CFB), där bränsle och bäddmaterial virvlar
runt under förbränningen. Bädd och bränsleblandningen beter
sig då som en vätska, en ”fluid”. Bäddmaterialet består
oftast av sand. En snarlik konstruktion är den bubblande
fluidiserande bädden (BFB), där bäddmaterialet inte
cirkulerar utan bara ”svävar” över pannbotten.
Fluidbäddpannorna är speciellt lämpliga för förbränning av
fuktiga bränslen t.ex. skogsbränslen.
Förbränningstemperaturen ligger på 850-900º C.
I en förgasningsanläggning upphettas bränslet under syrefria
förhållanden så att en brännbar gas bildas som förbränns i
ett senare steg.
|